Barnens ö: Sista sommaren i frihet

barnensoDet finns en scen i denna Kay Pollaks bästa film som verkligen överraskade mig. Det är en scen som idag skulle kunna leda till anklagelser mot Pollak att han ägnar sig åt barnpornografi. Det är starka ord, men det är lämpligt att uttrycka en viss tvekan inför att övertala barn att ställa upp på en sådan ”utmaning”. Ur ett kulturellt perspektiv är det mest intressant att se hur något liknande gick att genomföra 1980 men är helt uteslutet 2005.

Kay Pollak har väldigt bra grundmaterial att jobba med här, PC Jersilds roman, men förtjänar också själv sin Guldbagge för vad han har gjort med det. Det är berättelsen om 10-årige Reine (Tomas Fryk) som ska tillbringa sommaren på kollot Barnens ö men väljer att stanna kvar i Stockholm på egen hand; mamma (Anita Ekström) är bortrest och vet inte om att sonen har ändrat på planerna. Det är nämligen så att Reine har frågor som han vill få besvarade och han tror att detta är det bästa sättet att ta tillvara på denna ”sista sommar”; han räknar med att den obönhörligt annalkande kåtheten kommer att förstöra allt efter sommaren. Reines teori om att det är kåtheten som förstör alla vuxna är ju fasligt insiktsfullt för att komma från en tioåring men det ligger kanske inte långt från sanningen, vilket vi får se prov på under filmens gång. Grabbens möten med vuxenvärlden är engagerande och komplicerade. Mest minnesvärt är det med ambulansföraren Stig Utler (Ingvar Hirdwall), mammas alkoholiserade älskare som tycker det är fasligt besvärligt att en unge ska stå i vägen för en karl när han behöver få knulla lite.

Djärv, trovärdig prestation
Tomas Fryk är faktiskt helt fantastisk i huvudrollen; det är en djärv, rakt igenom trovärdig prestation som måste rankas bland de bästa som ett barn har levererat på film. Det är lätt att engagera sig i denna pojke och hans djupsinniga funderingar, begär efter att tänja på gränserna (hur länge kan man hålla andan?) och, eftersom han saknar en far, behov av att idolisera den omkomne racingföraren Ronnie Petersson. Även Hirdwall gör en av sina lysande insatser och det är kul att se Hjördis Petterson i en biroll som chef för en ateljé, en kvinna i behov av att få ta sig en stänkare vid de mest olämpliga tillfällen. Visst är alla vuxna i filmen personer med brister, precis som i verkligheten, och filmmakarna argumenterar på ett effektivt sätt för att det finns en fara när barn inte får den trygghet och de förebilder de behöver. Men här finns ingen sentimentalitet och ingen moralpredikan; Reine ges tillfälle att spåra ur en hel del i slutet och testa saker och ting som är långt ifrån bra för honom (en rejäl fylla på en Finlandsfärja hör hemma i den kategorin), men till syvende och sist står han där ändå i slutscenen på två ben, självständig och klokare. De första stegen ut ur barndomen, in i vuxenvärlden, har tagits.

Det är en mycket rik film, ofta vacker att se på men inte onödigt förskönad; vid andra tillfällen är den råare och mörkare. Pollak ser hela tiden till att hålla vår uppmärksamhet och drar inte ut på handlingen längre än nödvändigt. Men varför har man lagt ner pengar på att få använda Jean-Michel Jarres musik som ackompanjemang? Det hade fungerat bättre att anlita till exempel Björn Isfält, för som det är nu känns fransmannens musik helt malplacerad (förutom möjligtvis i slutscenen) och bidrar dessutom, ihop med filmens logga, till en potentiellt skadlig känsla av att tiden har sprungit ifrån Barnens ö. Det är synd, för det har den ju inte egentligen.

Barnens ö 1980-Sverige. 110 min. Färg. Producerad av Bengt Forslund. Regi, manus: Kay Pollak. Bok: PC Jersild. Foto: Roland Sterner. I rollerna: Tomas Fryk (Reine Larsson), Anita Ekström (Harriet Larsson), Ingvar Hirdwall (Stig Utler), Börje Ahlstedt, Lars-Erik Berenett, Hjördis Petterson… Sif Ruud, Malin Ek.

Trivia: Totalförbjöds i Australien på grund av nakenscenerna – 34 år efter dess premiär.

Guldbaggar: Bästa film, regi, manlig huvudroll (Hirdwall).

Sista ordet: “Kay Pollak har en väldigt hög ambitionsnivå och har jobbat mycket noggrant med att välja ut de absolut bästa bitarna av det inspelade materialet. Det innebär att ‘Barnens ö’ nu kommer att kosta 6,7 miljoner kronor mot budgeterade 4,7 miljoner kronor. Men ett lyckat slutresultat brukar förlåta förseningar och budgetöverdrag. Och ingen tackar en regissör som gör en dålig film för att hålla tidsramarna.” (Forslund, Expressen, 1980)

3 kopia

 

IMDb

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.