Lasermannen: Att skapa en mördare

lasermannenJag kommer inte ihåg så mycket av Lasermannens framfart; jag var knappt 16 år. Men för något år sedan köpte jag Gellert Tamas omtalade bok och det visade sig vara helt omöjligt att lägga den ifrån sig. Skildringen av polisjakten var spännande, berättelsen om John Ausonius uppväxt var fascinerande och Tamas kopplade på ett övertygande sätt ihop Ausonius handlingar med den attityd mot invandrare som fanns i samhället under 1991-1992, år då ekonomin var dålig och ett främlingsfientligt missnöjesparti, Ny Demokrati, röstades in i riksdagen. Boken har blivit en sådan våldsam framgång att vi nu när vi diskuterar Lasermannen på ett eller annat sätt måste förhålla oss till Tamas synsätt, inte enbart till fakta i målet. Det är imponerande genomslagskraft.

När Sveriges Television fattade beslutet om att göra en miniserie av boken gavs hedersuppdraget att regissera den till Mikael Marcimain. Han hade tidigare gjort en annan thrillerserie, Graven, en bitvis välgjord men alltför ofokuserad historia, som ändock visade att regissören nog var ett namn att lägga på minnet. Manusförfattarveteranen Ulf Ryberg anlitades också och han har i första hand inriktat manuset på Ausonius uppväxt och polisjakten; mördarens inverkan på samhället i stort är något som har fått ta ett litet steg tillbaka. Ryberg har även valt att hoppa fram och tillbaka i tiden, vilket alltid är riskfyllt, men när det görs så skickligt som i den här miniserien blir det mycket effektfullt. Första timmen avhandlar tämligen raskt de flesta av de elva attentaten mot invandrare som Ausonius begick, den andra och tredje timmen gör en djupdykning i hur gärningsmannen formas i sin uppväxt och hur hans psykiska problem utvecklas utan att samhället lyckas förhindra det och den fjärde timmen domineras av hur polisen genom en rejäl skopa tur och hederligt, gammaldags polisarbete kommer Ausonius närmare och griper honom efter ett bankrån och en dramatisk jakt längs Stockholms gator. Marcimain säger sig ha inspirerats av Bo Widerbergs sätt att göra polisfilmer, särskilt Mannen på taket (1976), och nog har han lyckats. Det här känns fullt realistiskt rakt igenom, från minsta detalj i scenografin till något så avancerat som den avslutande, noggrant koreograferade biljakten som känns precis så oberäknelig och valhänt som den förmodligen var i verkligheten.

Kontroll över karaktären
Sten Ljunggren spelar Lennart Thorin, en av de poliser som var främst inblandade i fallet och han påminner en hel del om Carl-Gustaf Lindstedt i Mannen på taket. Han är utmärkt, men den verkliga stjärnan här är givetvis David Dencik i sitt genombrott. Han är inte bara lik John Ausonius utan förmedlar på ett helt övertygande sätt de problem som den blivande Lasermannen har med sin omgivning, hur svårt han har att förstå och relatera till folk. Ausonius skiftar skepnad flera gånger under seriens gång, men Dencik har kontroll över sin karaktär oavsett vilken fas han än befinner sig i, som ung student, som yuppie, som mördare, som bekännande fånge.

Förutom att skapa en utsökt spännande mördarthriller lyckas även Marcimain, Ryberg och Dencik förmedla den oerhörda tragiken i den här berättelsen. Inte bara den uppenbara sorgen som finns hos Lasermannens offer, utan även tragiken i att samhället inte klarar av att känna igen varningstecknen i tid. Och det händer om och om igen. Kanske inspirerade Ny Demokrati Ausonius till viss del, men mer angelägen känns utmaningen för samhället att hantera psykiatrins sjukdomar vars effekter drabbar fler än enbart dem som insjuknar.

Lasermannen 2005-Sverige. Gjord för tv. 270 min. Färg. Producerad av Susann Billberg-Rydholm. Regi: Mikael Marcimain. Manus: Ulf Ryberg. Bok: Gellert Tamas. Foto: Hoyte Van Hoytema. I rollerna: David Dencik (John Ausonius), Sten Ljunggren (Lennart Thorin), Sten Johan Hedman (Åke Thorstensson), Amanda Ooms, Lena B. Eriksson, Mattias Lithner… Ralph Carlsson, Leif Andrée.

Trivia: Miniserien visades i tre avsnitt.

Sista ordet: “För mig förblir John Ausonius ett mysterium. Hur man, oavsett vad man har blivit utsatt för, kan begå så känslokalla brott som han gjorde […] I mångt och mycket är det en antivåldsfilm och en film mot rasism som rycker upp rasismen till ytan. Det är också en film om en obehaglig tid i Sverige som inte ligger så långt borta och som vi inte får glömma.” (Marcimain, Sundsvalls Tidning)

ÖVER MEDEL

IMDb

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Leave a Reply